Hur vi igentligen behandlar handikappade.
Kategori: Allmänt
Folk intalar sig själva att de behandlar personer med ett synligt handikapp exakt lika dant som de behandlar en människa utan handikapp. Men det tycker inte jag riktigt stämmer, då man ser folk alltid kolla medlidsamt på en som sitter i rullstol, är det verkligen inte kränkade alls? Hur kul kan de vara att sitta i en rullstol och bli behandlad helt olikt? Att alltid få blickar och bli behandlad på ett annat sätt, då skulle jag känna mig väldigt förödmjukad och kränkt, för jag vill inte ha några medlidsamma blickar och inte extra hjälp så det blir en himla massa uppmärksamhet ,när jag igentligen inte behöver det.
Men hur ska vi behandla handikappade? De som sitter i rullstol och de som är blinda har ofta personer bredvid sig som hjälper dem, då behöver inte 100 andra personer hjälpa till och stirra, man behöver inte kolla på dom som dom är helt konstiga eller tycka synd om dom. Jag tror att dom, efter ett tag, tröttnar på den uppmärksamheten som dom får. De ska inte behöva bli särbehandlande. Jag känner folk som tycker att handikappade är läskiga och äckliga och det är sjukt lågt. Det hade lika gärna kunnat vara du som var i den sitsen och hade du då velat att folk tycker att du är läskig och äcklig och få 100 blickar på dig? Helt sjukt igentligen att det ska vara såhär.
Att vi fortfarande inte, 2013, kan vänja oss vid att det finns människor som har ett handikapp och man behöver inte stirra som om det är första gången man ser någon som inte ser "normal" ut. Vi människor delar gärna upp oss i grupper. Hetro/homo , vita/svarta, normala/onormala osv. Ett av varje / tycker vissa är fel. För det är inte normalt. Det känns också konstigt att det finns de som accepterar homosexuella och de som inte accepterar onormala människor. Och såhär ska det inte vara, jag vet att folk säger det hela tiden, men det känns inte som om så många tar tag i det ordentligt. Fast det har ju blivit mycket bättre sedan andra världskrigen, där man såg mer än ner på handikappade och judar. Men att se ner på handikappade finns kvar än. Det är lite som "dom" och "vi". Det känns lite som om man "mörkar" problemet lite, och ja, jag tycker att det är ett problem. Kanske inte så stort för oss, men stort för de som är handikappade.
