Beroende på vart man kommer ifrån, blir man olika personer. Kommer man från en förort med föräldrar i den lägre medelklassen ,så har man inte samma slags uppväxt som någon från den högre medelklassen, det som fomar än. Kommer man från den övre medelklassen räknas man oftast som bortskämd och får saker serverat på silverfat. Men kommer man från den lägre medelklassen så har man det ofta svårare att få saker och kan lätt dras mot fel rikting, kriminalitet, droger osv. Personer från den lägre medelklassen ska vara lite tuffa, gärna röka och bli utkastad från skolan för att de är stökiga, de har ofta en ganska osäker frramtid. Medans ungdomar från den högre medelklassen är duktiga i skolan, med höga betyg och en säker framtid. Sedan finns det ju medelklassen, och dit tillhör jag. De flesta får jobba sig uppåt och får inte allt på silverfat. Det är inte så vanligt med "skitsamma, jag bryr mig inte", för väldigt många bryr sig om sina betyg och vill komma runt.
Den mest eftertraktade klassen är den högsta klassen , s k den högre medelklassen. För vem vill inte bli rik och leva i lyxliv? Och den minst eftertraktade klassen är ju då självklart för många den lägre medelklassen.
Ofta, i väldigt tidigt ålder, när någon frågar ett barn om vad man vill bli när man blir stor brukar de skojja om att man absolut inte vill bli städerska, för man vill bli rik. Och blir man städerska, så blir man inte rik. Nej, man ska ha något mer "riktigt och viktigt" jobb, som advokat tillexempel.
I den övre medelklassen uppskattar man inte alltid människor från den lägre medelklassen. Man ser ner på dem och bryr sig helt enkelt inte om dem. I filmer ser man ofta tjejer från den högre medelklassen, som blir förälskade i någon fattig, och får hålla det hemligt, för att inte hennes föräldrar ska få reda på det.När hennes föräldrar får reda på det så blir de jätte arga och förbjuder henne att träffa honom förevigt. Det är helt enkelt normer, som fortfarande finns kvar idag.
För ett tag sen när HM kom ut med sin nya kollektion blev det ett himla hysteri. En av deras modeller, Isabeli Fontana, såg väldigt onaturligt brun ut. Reklamen fälls av Reklamombudsmannen, RO. RO skriver att överdriven exponering av huden för solens skadliga strålar är skadligt och kan leda till hudcancer" och att "reklamen är utformad med avsaknad av vederbörlig känsla för socialt ansvar". HM bad om ursäkt i ett uttalande.
Det betyder alltså, att man behöver vara brun för att se snygg ut och det uppmanar HM´s kollektion, även om de sa ursäkta. Varje år så får fler människor hudcancer av att sola. Färre människor använder solkräm för att bli så bruna som möjligt och det resulterar i cancer. Inte någonnting man tänker på så mycket när man är i min ålder, för då är det nästan som en tävling om vem som är brunast när sommaren är slut.
Det finns ett annat sätt att sola som är mycket uppskattat av många, det är att sola solarium. På det sättet så kan man vara brun året om. Vissa solar en gång i veckan, medan vissa solar 3 gånger i veckan. Av att sola solarium kan man också få cancer.
Det finns ett tredje alternativ och det är att använda sig av barbie drogen, melanotan. Den sprutar man in i magen och efter ett tag så får man en fin, brun och jämn färg över hela kroppen. En annan grej som den gör är att den gör dig smal. Den är populär och går enkelt att köpa på internet. Men bara för att den är lätt att få tag på och nästan alla bloggare använder det så betyder inte det att det är bra. Man får ökad risk för hudcancer och ångest.
Men varför är det såhär, att man måste vara brun? För hur nödvändigt är det igentligen, och är det värt att vara brun när man kan få cancer av det?
Såhär ser HM´s modell ut på bilderna och i verkligheten. Ser ni skillnaden eller?
Folk intalar sig själva att de behandlar personer med ett synligt handikapp exakt lika dant som de behandlar en människa utan handikapp. Men det tycker inte jag riktigt stämmer, då man ser folk alltid kolla medlidsamt på en som sitter i rullstol, är det verkligen inte kränkade alls? Hur kul kan de vara att sitta i en rullstol och bli behandlad helt olikt? Att alltid få blickar och bli behandlad på ett annat sätt, då skulle jag känna mig väldigt förödmjukad och kränkt, för jag vill inte ha några medlidsamma blickar och inte extra hjälp så det blir en himla massa uppmärksamhet ,när jag igentligen inte behöver det.
Men hur ska vi behandla handikappade? De som sitter i rullstol och de som är blinda har ofta personer bredvid sig som hjälper dem, då behöver inte 100 andra personer hjälpa till och stirra, man behöver inte kolla på dom som dom är helt konstiga eller tycka synd om dom. Jag tror att dom, efter ett tag, tröttnar på den uppmärksamheten som dom får. De ska inte behöva bli särbehandlande. Jag känner folk som tycker att handikappade är läskiga och äckliga och det är sjukt lågt. Det hade lika gärna kunnat vara du som var i den sitsen och hade du då velat att folk tycker att du är läskig och äcklig och få 100 blickar på dig? Helt sjukt igentligen att det ska vara såhär.
Att vi fortfarande inte, 2013, kan vänja oss vid att det finns människor som har ett handikapp och man behöver inte stirra som om det är första gången man ser någon som inte ser "normal" ut. Vi människor delar gärna upp oss i grupper. Hetro/homo , vita/svarta, normala/onormala osv. Ett av varje / tycker vissa är fel. För det är inte normalt. Det känns också konstigt att det finns de som accepterar homosexuella och de som inte accepterar onormala människor. Och såhär ska det inte vara, jag vet att folk säger det hela tiden, men det känns inte som om så många tar tag i det ordentligt. Fast det har ju blivit mycket bättre sedan andra världskrigen, där man såg mer än ner på handikappade och judar. Men att se ner på handikappade finns kvar än. Det är lite som "dom" och "vi". Det känns lite som om man "mörkar" problemet lite, och ja, jag tycker att det är ett problem. Kanske inte så stort för oss, men stort för de som är handikappade.
När jag kollade på bilder i en leksakskatalog så såg jag tydligt hur man valde att dela upp tjejer och killar. Mörka och tuffa saker till killarna, medans tjejerna skulle vara gulliga med rosa hello kitty saker.
¨
Här så ser man enkelt vilka leksaker som är till vilket kön. Rosa hela alltet till tjejerna som sjunger i tjejversionen av CD spelaren, som är rosa, och precis bredvid så ser man en killversion av leksaken, en i blått.
Här var det gulligt, ljusa färger och massor av prinsessor i nöd, som ska bli räddade av de tuffa killarna Batman, Spiderman och andra "killfigurer". Här flikar vi även med ett rosa sagoslott, som de söta prinsessorna ska sova. Undra om det finns ett svart eller blått slott till killarna?
Ojojoj, här ser vi rosa,rosa och lite mera rosa. Även perfekta ideal smink dockor fick vara med. Dockorna blir sminkade av 5 åringar, som även sminkar sig och fixar håret själva sedan. Sockersött och skönhetsideal som börjar tidigt.
Ooh, läskiga vapen i rött, grön och blått, "aka killfärger". Undra hur folk skulle reagera om det va killar som fixade dockorna och tjejer som skjöt med leksaksvapen? Förmodligen skulle man kalla killarna för tidiga bögar och man skulle skämmas för tjejerna, för liksom hallå?! Tjejer ska ju va i köket o laga mat, justeeee!
Här var en liten härlig bild som de flesta skulle hoppa upp ur stolen och sätta kaffet i halsen när de såg. En tjej som klipper gräset, helt galet. Och en kille som går runt med en rosa barnvagn, hallå vad hände med världen :O detta är ju galet fel. Byt plats på dom så blir allt bra igen innan någon annan får syn på det!!!
Amen tjena tänker jag, detta är vell inte fel, en tjej kan ju klippa gräs lika bra som en kille och varför kan inte en kille gå runt med en rosa barnvagn? Detta är faktiskt heeelt fel att vissa personer reagerar så som jag skrev där ovanför precis. Men då är frågan, varför är det såhär? Att folk blir så himla nervösa över att deras pojkar leker med rosa leksaker och tycker rosa är en helschyst färg? Och att folk tycker fortfarande att rosa står för tjejfärg och det är självklart att varje liten flicka ska ha smink och en rosa prinsessklänning. Herreguud va jobbigt det blir om ens son/dotter bestämmer sig för att gilla "fel" färger och saker. Panik typ.
¨
